Andra sätt att spela, del 1

Bland alla de saker jag finner fascinerande är skumma och oortodoxa sätt att skapa och/eller framföra musik.

Det går t.ex. att spela musik på en modulerad Teslaspole, något som fått namnet Zeusaphone. Thette skickade mig den här länken igår:


En annan ball sak är att låta MIDI-styrda robotar spela:



Och en sommar för ett par år sedan såg jag den här orgeln och dess uppfinnare, professor emeritus Johan Liljencrants uppe på Söder. Hur tufft är inte det på en skala?


Men det jag har haft mest erfarenhet av själv var Crap-1, Updates gamla PDP-8/I från slutet av 1960-talet (pärmen med reparationsloggen hade maskinskrivna rapporter om service som utfördes i mellandagarna 1969), med alla tillbehör stor som två fullhöjdskylskåp och med tiden direkt livsfarlig eftersom isoleringen började flagna av kablarna och gjorde plåthöljet strömförande. Innan den belades med absolut körförbud fanns den dock tillgänglig för studenterna. (Mörka decemberkvällar gav den en härlig julstämning med alla blinkenlights på frontpanelen, som synes på bilden ovan (som dock inte föreställer vårt exemplar). Dessutom blev det varmt och gott av den.) Min bekanting Ronny lärde mig starta den genom att knappa in en bootkod på frontkonsolen, och demonstrerade också ett roligt litet hack som fanns på ett band.

Det finns nämligen ett sätt att spela musik på PDP-8, en maskin som annars saknar allt vad ljud heter (frånsett rent mekaniska maskinljud, alltså). Den är byggd långt före mikroprocessorernas tid, så den har ingen separat processorkrets utan ett processorkort som är obetydligt mindre än en LP med omslag. Alla dessa tusentals komponenter är inte radioavstörda på något sätt. Processorkortet ger en tydlig bärvåg på, om jag minns rätt, 432 m mellanvåg, som kan fångas upp av en vanlig köksradio på ett par meters avstånd. Och med hjälp av ett litet program från 1975 (jag har tittat på källkoden) kan man använda den här bärvågen: programmet tar data från en textfil med bokstavs- och sifferkoder och kör därefter ett antal tomma loopar och pauser som modulerar radiosignalen från processorn så att den spelar musik i tre stämmor. Någonstans på ett band har jag en liten snutt av tredje satsen av Beethovens femma, men jag hinner och orkar inte ge mig in i förrådet, gräva ut rätt band och sampla det. I stället kan ni lyssna på det här utdraget från första satsen. Det låter kanske inte bra, men det låter i alla fall.