Sent ska syntharn vakna: Rheingold: Electric City

Rheingold: Electric City - Düsseldorfer Schule
3Klang Records, 2007 (endast nerladdning)

NR	TITEL	ORIGINALARTIST, ÅR	TID
1	Geld regiert die Welt	La Düsseldorf, 1978	5:58
2	Es geht voran	Fehlfarben, 1980	6:01
3	3Klangsdimensionen	Rheingold, 1981	7:10
4	Crosstalk	Elektric Music, 1992	3:55
5	Dr. Mabuse	Propaganda, 1984	6:12
6	Karussell	Michael Rother, 1976	4:42
7	Life	Karl Bartos, 2003	3:31
8	Autobahn	Kraftwerk, 1974	3:36
9	Alte Schule	ny låt	5:07

Det fanns en gång på det glada 80-talet ett popband från Düsseldorf som hette Rheingold. Trion Bodo Staiger (sång, gitarr, keyboards), Brigitte Kunz (sång, keyboards) och Lothar Manteuffel (synthar) släppte tre riktigt bra LP, bitvis med texter av Emil Schult (annars känd som textförfattare och omslagsillustratör åt och ett kort tag medlem i Kraftwerk). Deras synthpop – dock med gitarr som framträdande inslag – gav dem några hittar i Tyskland ("Dreiklangsdimensionen", "FanFanFanatisch" och "Das steht dir gut") och en del uppmärksamhet även utomlands; bl.a. gjorde de engelska versioner av vissa låtar som ett försök att lansera sig i Storbritannien och USA, med måttlig framgång. Efter den tredje LP:n gick de skilda vägar. Bodo arbetar sedan dess som studiomusiker och producent; Brigitte heter numera också Staiger i efternamn och driver Rheinklang-studion i Düsseldorf tillsammans med Bodo. Lothar samarbetade först med Karl Bartos som sångare och textförfattare i Elektric Music; när samarbetet sprack lämnade han musiken och blev bokförläggare.

Efter dryga 20 års frånvaro (frånsett två nymixar/nyinspelningar av "Dreiklangsdimensionen", 1990 respektive 2001, och nyutgåvorna på CD 2005 av Rheingold och R. med en myckenhet extraspår) är de nu tillbaka i originaluppsättning med en coverplatta och... tja, ytterligare en ny version av "Dreiklangsdimensionen". Det låter inte så illa, måste jag medge, även om låtvalet ibland känns lite egendomligt. Jag kan förstå "Es geht voran", även om Welle: Erdball gjorde en betydligt roligare nytolkning 1998. Men är "Life" verkligen en av Karl Bartos mer framträdande kompositioner, och kunde de inte för ovanlighetens skull ha valt någon annan låt än "Dreiklangsdimensionen" om de vill nytolka sig själva?

Överlag är tolkningarna respekt- om än inte pietetsfulla: soundet är moderniserat, men de har inte tagit sig några stora friheter med låtstrukturen. Det de har ändrat mest på är texten till "Crosstalk" som är nästan helt ny; å andra sidan är originalet skrivet av just Lothar Manteuffel (tillsammans med Karl Bartos och Emil Schult), så den är i alla fall omgjord av en av originalkompositörerna.

På det stora hela en trevlig om inte banbrytande platta.

Electric City - Düsseldorfer Schule verkar inte vara utgiven på något fysiskt format men kan köpas som nerladdning från ett flertal ställen. Ett par exempel: