Biokonstruktor Del II – Mannen från andra sidan Universum

Alexander Jakovlev var allt annat än glad då Leonid Velitjkovskij i och med sitt avsked även tog Andrej Kochaev med sig, men senare skulle han enligt ospecifika uppgifter ha godtagit det hela med orden: ”Det var för allas bästa. Var och en måste göra sitt jobb.” men trots önskemål om att bekräfta detta uttalande förblir det oklart än idag, huruvida det överhuvud finns några belägg för att ens anta att dessa ord någonsin yttrats.

Oavsett hur det nu ligger till med den saken, hade Jakovlev fortfarande viljan att fortsätta förmedla sitt budskap, och visionen vidgades i och med ny inspiration.

Efter att ha närvarat vid en föreläsning om UFO:s, ökade Jakovlevs nyfikenhet och intresse för science fiction, universum och de kosmiska mysterierna, vilket naturligt kom att innebära det logiska steget efter Biokonstruktors relativt jordnära perspektiv.

Alltjämt samspelt med Andrej Bondarenko, ännu fyllande sin uppgift som textförfattare, fann Jakovlev snart nog nya kollegor i kamraterna Oleg Podkoverov och Leonid Dmitrotjenko. Konstellationen kom att gå under namnet BIO och med den nya sättningen kom ett nytt sound. De tidigare melankoliska melodierna ersattes av mer energiska, och i synnerhet mer dansanta, låtar som i högre grad påminde om samtidens synthpop än något tidigare Biokonstruktor-material.


Året var 1990 och parallellt med Jakovlevs framryckning, rustade även Velitjkovskij sitt eget nystartade projekt; gruppen Technologija, till vilket han dessutom hade rekryterat den unge Roman Rjabtsev. Efter att ha ägnat 1990 åt att spela in demomaterial, släppte Technologija året därpå sitt första fullängdsalbum, Vse Shto Ty Chotesh (”Allt vad Du vill”). Med sitt lättillgängliga sound och tilltagande likheter med Depeche Mode kom Technologija så småningom att vinna såväl mer publicitet och större popularitet än vad Biokonstruktor uppnådde under sin korta karriär, trots många förändringar, ett ständigt utbyte av bandmedlemmar, och en splittring. 1992 försvann Leonid Velitjkovskij från gruppen till förmån för en begynnande karriär som pop-producent och ersattes av ytterligare en gammal Biokonstruktor-medlem, nämligen Valerij Vasko. Likväl dröjde det inte länge förrän Roman Rjabtsev meddelade sitt avsked efter att ha skrivit kontrakt med Radio France Internationale, och några månader senare lämnade även Andrej Kochaev bandet och således splittrades Technologija. 10 år senare skulle bandet återförenas i ny tappning, men det är en annan historia.

Redan innan Technologijas upplösning, hade de gamla bandkollegorna Alexander Jakovlev och Valerij Vasko hursomhelst påbörjat ett nytt samarbete, så då den senarenämnde stod på scen med Technologija, var han redan medlem i BIO. Vasko efterträdde den då nyligen avhoppade Oleg Podkoverov och ny i gruppen var även Anatolij Popov (vilken ersatte Leonid Dmitrotjenko).

Låt oss nu för ett kort ögonblick gå tillbaka i tiden: 1991 skrev BIO kontrakt med skivbolaget Gala Records och släppte genom detta sitt första album Muzika Stoikich Optiminstnov (Musik för enträgna optimister). Kontraktet visade sig dock att bli kortlivat, men 1993 återutgavs albumet under titeln Technoromantika av ZeKo Records, som på sin tid var ett av de ledande bolagen inom Sovjetisk/Rysk skivindustri. Dessa hann även ge ut en 14-spårig samling, Elektronaja Lirika (Elektronisk Poesi), bestående av Jakovlev-singlar från åren 1989-1993 innan Valerij Vasko återigen återigen försvann ur bilden. I hans ställe tillträdde Olga Voskonjan som frånsett att spela keyboard dessutom bidrog med viss körsång och således var gruppen återigen en trio fram tills 1994 då Anatolij Popov någon gång efter släppet av Muzika Dvizjenija (Musik i Rörelse) tog ett slutgiltigt avsked av BIO. Muzika Dvizjenija förblir till dags dato det sista officiella albumet med BIO.

Musikaliskt låg BIO härefter relativt lågt, vilket kanske inte var särskilt underligt med tanke på alla övriga sätt på vilken den Jakovlevska aktiviteten tog sig uttryck: Redan i början av 90-talet blev han VJ för ett musikprogram på den ryska TV-kanalen TVC, vilket ofta involverade elektronisk musik, inte minst nostalgitrippar tillbaka till Biokonstruktors dagar, samtidigt som han författade artiklar om den lokala (Moskva) synthscenen för olika tidskrifter och sedermera även blev ledare för synthrelaterade radioprogram hos bland annat Radio Russia. 1995 startade Jakovlev dessutom Electric Records, ett underbolag till Studija Sojuz, vilket han driver än idag.

1996 förändras omständigheterna tämligen drastiskt och som konsekvens av ett alltför krävande arbete upphörde så gott som all Bioaktivitet för en lång tid framöver.

Nio år senare återupptog dock Alexander Jakovlev sitt blott vilande projekt då han ensam uppträdde på festivalen Majskij Grom (Majåska), framförande sina gamla låtar. Allsedan dess har BIO varit i allra högsta grad levande. Idag är gruppen en duo bestående av Jakovlev och Alexej Pavlov. Pavlov är mannen och hjärnan bakom space-synthprojektet Pavlov & Computers, och Jakovlev…han gör vad han alltid har gjort och med samma entusiasm som förr, oavsett det gäller musik, drömmar eller spridande av sitt budskap. Sagan är ännu inte slut, men vad som kommer härnäst, får framtiden utvisa.

Bilder, från överst t.v till nederst t.h:

• A, Jakovlev med Biokonstruktor
• Alexander Jakovlev och Oleg Podkoverov
• Technologija
• Valerij Vasko, Alexander Jakovlev, Anatolij Popov
  

Biokonstruktor del I – Uppbyggnaden av en Värld.

Kalla kriget började nå sitt slut och Sovjetunionen gick, kanske inte helt ovetandes, mot sitt fall. President Michail Gorbatjov introducerade Perestrojka och i och med detta öppnade sig nya möjligheter för kollektivets medborgare, inte minst för de unga, vilka givetvis på intet sätt i populärkulturens bemärkelse skilde sig från sina motsvarigheter i väst: alltjämt fanns instinkten och behovet av revolt gentemot etablissemanget, och ett vedertaget sätt att uttrycka protest har, åtminstone i modern tid, alltid varit genom musik, och politiska reformer har aldrig varit nödvändigt för att få budskapen att framgå.

I början av 1980-talet hade Alexander Jakovlev, då sångare och bassist i bandet Otvetnij Tjaj, redan börjat experimentera med elektroniska instrument i sin delvis improviserade hemstudio, vilken bland annat bestod av en Jupiter 204-bandare samt en konverterad inspelningsapparat byggd av delar av en gammal bandare, samt en dokumentförstörare. Synthinfluenserna fanns där redan i form av Jean-Michel Jarre, Kraftwerk och Depeche Mode med flera, och när Otvetnij Tjaj splittrades 1985, var det självklart att Jakovlevs nästa band skulle bli ett elektroniskt projekt.

Även trummisen Andrej Kohaev, gammal vän och bandkollega från Otvetnij Tjaj, fann tanken på elektronisk musik mycket intressant och anslöt sig således till Jakovlevs nya projekt. Duon tillbringade sedan nära ett år sökande efter fler bandmedlemmar, och 1986 kom sättningen äntligen att kompletteras av keyboardisterna Valerij Vasko och Leonid Velitjkovskij. Biokonstruktor var ett faktum.

Debuten ägde rum under en audition hos Rok-Laboratorii (Rocklaboratoriet – en offentlig organisation som mellan 1986 och 1989 verkade för att samordna, eller rättare sagt kontrollera, den populärmusikaliska verksamheten i Moskva, genom bl.a. festivaler.) Samma år (1986) mottog Biokonstruktor priset för ”mest originella akt” på en festival arrangerad av tidningen Moskovskij Komsomolets och nu började gruppen även turnera aktivt, först i Moskva och sedan i övriga Ryssland; konserter som ofta avslutades med föreläsningar om elektronisk musik.

1987 släpptes den första upplagan av Biokonstruktors enda album – Tantsy Po Video (”Dansa på video”), det vill säga fem låtar på en split-LP med gruppen Protjaj Molodost (den fullständiga versionen, innehållande 13 spår, släpptes 1994 genom ZeKo Records). Texterna skrevs av Andrej Bondarenko, en gammal vän till Alexander Jakovlev, och var av djup, ofta filosofisk, innebörd som aktivt ifrågasatte den vardagliga samtiden, skildrande människors sätt att leva och avsaknaden av en själfull tillvaro. Således kompletterade texterna på ett trovärdigt sätt musiken, vilken för det mesta innebar dystra, men ändå vackra, melodier i vad som kan beskrivas som ett burkigt och metalliskt sound, vilket i sin tur mycket riktigt rättfärdigar namnet Biokonstruktor.

Budskapet som framfördes genom texterna var naturligtvis också precis det budskap som gruppen ville nå ut med: harmoni, skönhet och en påminnelse om att var och en har förmågan att skapa sin egen värld. Applicerat på Biokonstruktor, vilka i samtidens ryska populärkultur fortfarande skilde sig från mängden av unga, entusiastiska band, refererade Jakovlev till bröderna Strugatskij (författare till bland annat Picknick vid vägkanten) genom att citera:

”’Författare och fantasier skapar världar’. Vi skapar vår egen värld. Vi hoppar inte runt på scen och beter oss som apor. Jag fördömer inga estetiska former; vi har bara ett annat mål. Vi vill bara presentera alla för vår musik och bjuda in folk till att lära känna vad vi är. ”

och lite mer utförligt under en intervju i samband med DK Gorbunova-festivalen i juni 1987:

” Vi vill att människor för ett tag ska glömma sina små problem och gräl, se på sina liv och hela tillvaron här i världen lite grann på avstånd som invånare i universum och inse att det finns så mycket problem i världen att vi förlorar känslan för det väsentliga i livet. Världen är enormt stor, den avgränsas inte av väggarna i din lägenhet. Vi tror att vår musik kan få människor att vidga sina tankebanor."

Kanske var det frekventa turnerandet och de många konserterna som begränsade Biokonstruktors tid i studion. Under gruppens mest aktiva period var de ofta dubbelbokade till att hålla konserter i två olika städer samtidigt. Detta löstes vanligen genom att bandmedlemmarna helt enkelt delade upp sig och for till var sin scen.

Av skäl som skall få förbli osagda, kunde Valerij Vasko inte längre fortsätta med det intensiva turnerandet och lämnade således gruppen 1989.

Att ingenting hände på releasefronten ledde så småningom till att Biokonstruktor förlorade många av sina ursprungliga fans, men trots att det föreföll som om gruppens verksamhet vid denna tidpunkt bestod av idel konserter och turnéer förekom även viss skapandeaktivitet: Tillsammans hade Alexander Jakovlev och Leonid Velitjkovskij sidoprojektet Pop-kombinat (”Popfabriken”) där de experimenterade med mer lättillgänglig musik. Velitjkovskijs opportunistiska tendenser hade börjat yttra sig och ett album med Pop-kombinat släpptes. Det hela blev dock ett fiasko och refererades till som ”en olycka och ett av musikhistoriens största misstag”. Likväl var det viktigt att gå vidare efter denna näsbränna, men medan Jakovlev slet sitt hår över uppbyggnaden av den teknoromantiska fortsättningen på Biokonstruktor, började Velitjkovskij alltmer att flirta med sitt långtida intresse för diskopop. Han påbörjade ett anonymt samarbete med gruppen Stars och någonstans här lades grunden till motsättningarna Jakovlev och Velitjkovskij emellan, vilka snabbt ledde till gruppens upplösning.

Biokonstruktor splittrades 1990 men sagan slutar inte där.

Fortsättning följer…

Bilder, från överst t.v till nederst t.h:

• Biokonstruktor: Andrej Kochaev, Leonid Velitjovskij, Alexander Jakovlev, Valerij Vasko
• Otvetnij Tjaj med Andrej Kochaev på trummor (längst bak) och Alexander Jakovlev på bas (längst till höger)
• Oidentifierat singelomslag
• Biokonstruktor: V. Vasko, L. Velitjovskij, A. Jakovlev, A. Kochaev