Die Krupps: Too Much History

DIE KRUPPS: TOO MUCH HISTORY

Soulfood Records PRE 016

VOL. 1: THE ELECTRO YEARS

1. Machineries of Joy (6:15)
2. Für Einen Augenblick (4:57)
3. Volle Kraft Voraus (2:41)
4. Goldfinger (2:53)
5. Gladiators (5:16)
6. Der Amboss (6:01)
7. Germaniac (6:35)
8. Hi Tech Low Life (3:10)
9. Alive (6:35)
10. 5 Millionen (4:46)

VOL. 2: THE METAL YEARS

1. Metal Machine Music (5:12)
2. The Dawning of Doom (3:50)
3. Crossfire (4:44)
4. Fatherland (4:49)
5. Bloodsuckers (4:18)
6. To the Hilt (4:36)
7. Isolation (4:08)
8. Scent (4:33)
9. Odyssey of the Mind (5:13)
10. Black Beauty White Heat (4:48)
11. Ich Bin ein Ausländer (4:07)
12. The Great Divide (4:56)

En gång i tiden, från någon gång sommaren 1992 (Hjälp Vad Jag Känner Mig Gammal™), var jag stort fan av Die Krupps och köpte allt jag fick tag på av och med dem. Även när de övergick från att spela body med gitarrer till att spela metal med synthar. Även när de försökte göra rapmetal i samarbete med Biohazard. Även när Jürgen Engler alltmer försökte låta som en tysk Henry Rollins. De var ju enligt min personliga erfarenhet (som jag ska berätta om någon annan gång) bra grabbar som var schyssta och tillmötesgående mot sina fans, så de förtjänade mina pengar, tyckte jag.

Men till slut tröttnade jag på att av ren solidaritet köpa skivor jag inte längre gillade och sålde av de flesta singlarna (Biohazardmixarna på "Bloodsuckers" gick först, naturligtvis) och det sista albumet Paradise Now. När jag sen hörde att Die Krupps hade splittrats igen blev jag varken förvånad eller besviken. Sedan blev det tyst; Jürgens nya band DKay.com intresserade mig aldrig, Ralf Dörper gick tillbaka till att arbeta som finansanalytiker, Rüdiger Esch startade en Internetleverantör tillsammans med sin bror och gör dessutom bisarra easy listening-covers av popmusik med projektet Makrosoft, Lee Altus flyttade tillbaka till USA, Chris Lietz fortsatte arbeta med Jürgen i DKay.com, och vad som hände med trummisen George Lewis vete fåglarna. (Bernward Malaka, som var medlem under de tidiga åren, blev sedermera ansvarig för Egmonts tyska utgivning av Disneyserier. Så kan det gå.)

Först 2005 hördes något från Krupps igen, när det meddelades att de skulle återförenas till 25-årsjubileet och vid sidan av en turné släppa en... ja, faktiskt en ny version av "Machineries of Joy", alltså en nyinspelning av en nyinspelning. Jag erkänner villigt att jag såg det som höjden av fantasilöshet, och ändrade inte uppfattning när jag hörde resultatet: den nya versionen saknade driv och tyngd, något som inte direkt förbättrades av Douglas McCarthys direkt plågsamma tyska uttal. Det är också den versionen som inleder den nya samlingen som kom i oktober 2007. Båda skivorna (som både finns att köpa separat och som en dubbel-CD; det var den sistnämnda jag köpte) innehåller nämligen uteslutande nyinspelade versioner av låtarna.

Tack och lov är de flesta av de nygamla låtarna inte lika menlösa som "Machineries of Joy". Det mesta låter tight och tungt och kompetent – men man frågar sig ändå vad poängen är. Låtarna från Volle Kraft voraus! tjänar inte riktigt på nyinspelningarna, främst eftersom Jürgens numera mycket mörkare röst inte riktigt passar ihop med resten, och resten låter ungefär som originalversionerna. Egentligen är det bara "Bloodsuckers" som förbättras av nyinspelningen (som tack och lov utgår från albumversionen och inte den fruktansvärda Biohazardremixen); de andra låtarna är nästan identiska eller lite sämre. (Möjligen kan det röra sig om rättighetsstrul som gör att de helt enkelt inte får ge ut originalinspelningarna. Sådant har ju hänt förr.)

Av de nya låtarna är "The Great Divide" passabel, PWEI-covern "Ich bin ein Ausländer" tråkig, och bara "5 Millionen", en mycket mer intressant uppdatering av (eller kanske snarare uppföljare till) "Machineries of Joy" än den egentliga nyinspelningen, är riktigt bra. (Visage-covern "Der Amboss", som egentligen är "The Anvil" med bara ett par ord i refrängen från den tyska versionen, finns utgiven tidigare.)

Naturligtvis köpte jag samlingen ändå, för den är ju trots allt inget hafsverk. Tvärtom är det här en kvalitetsprodukt med snyggt omslag och välgjorda låtar. Men jag köpte den ändå bara för nostalgivärdet, för inte var de nya låtarna värda 239:-, och hade jag kunnat köpa dem separat på iTunes eller eMusic eller något så hade jag nog gjort det istället.

Kan bl.a. köpas från Hot Stuff (och del 1 och del 2 separat).

SUMMARY FOR ENGLISH READERS:
Well-made re-recordings of Krupps classics, but I don't quite see the point of the endeavour.