Absolute Body Control: Never Seen EP/Wind[Re]Wind

ABSOLUTE BODY CONTROL: NEVER SEEN EP + LIVE WGT 2007

Daft Records D1047CD

1. Never Seen
2. Into The Light
3. Your Request
4. Never Seen (The Horrorist Mix)
5. Follow Me
6. Intro (Live) (3:11)
7. I Wasn't There (Live) (4:09)
8. Is There An Exit? (Live) (4:30)
9. So Hard (Live) (4:31)
10. Give Me Your Hands (Live) (4:11)

2006 spelade de fruktansvärda flamländska svågrarna (som de en gång kallades i en recension av en Sonar-spelning) Dirk Ivens och Eric van Wonterghem på Tinitusfestivalen på Münchenbryggeriet. Det var deras första konsert under namnet Absolute Body Control sedan december 1984 (vilket var två dagar efter deras första spelning med The Klinik). (Jag var naturligtvis där. Vad trodde ni egentligen?)
Visserligen har de spelat och samarbetat ihop mer eller mindre hela tiden även efter det: Eric var med i Klinik 1985-87, samarbetade med Dirk i Dive i början, ersatte Patrick Stevens i Sonar efter några år och har remixat lite av varje som Monolith (och är dessutom gift med Dirks syster Hilde), men projektet Absolute Body Control låg på is i många år fram till hösten 2006.

Antingen det var planerat eller inte fortsatte de verksamheten efter spelningarna i Stockholm och Antwerpen, och har nu också släppt två nya skivor (istället för de evigt ompaketerade gamla kassetterna, som nu senast kom som en box med 5 LP): Never Seen, en EP med nytt material, och Wind[Re]Wind, ett album med nyinspelningar av gamla låtar.

Vi börjar med EP:n, som i digitalt nedladdningsformat också har fem bonusspår från Wave-Gotik-Treffen 2007. (Livedelen har också släppts fysiskt som separat EP och säljs enbart på konserter.) De fem nya låtarna är egentligen tre, eftersom "Never Seen" också förekommer i en remix av The Horrorist, och "Follow Me" är en instrumental version av "Into The Light". De återstående tre låtarna, varav en är en instrumental med en röstsampling som antagligen är klippt från en telefonsvarare, låter (vilket kanske inte är så förvånande) mycket som gamla Absolute Body Control¹, om än med bättre produktion och ljudkvalitet. Dirks röst har blivit lägre och mindre tonsäker, men han är ändå en habil sångare för den här sortens musik.

Livesektionen inleds med "Intro", som använder samma telefonsvararsampling som "Your Request", och följs av fyra av de klassiska låtarna. De låter ungefär som nyinspelningarna på skivan nedan men med mycket mer svajande sång.

ABSOLUTE BODY CONTROL: WIND[RE]WIND

Daft Records D1048CD

1. Figures (4:32)
2. I Wasn't There (4:05)
3. Give Me Your Hands (3:54)
4. Is There An Exit? (4:26)
5. So Hard (4:33)
6. Do You Feel It Inside (4:16) [nyinspelning av nyinspelningen från 1989 av originalet från 1981]
7. Love At First Sight (4:05)
8. Did You Do It? (4:09)
9. Automatic (3:02)
10. I'm Leaving (5:43)
11. Melting Away (4:10)
12. Touch Your Skin (3:50)
13. So Obvious (6:14)

Så kommer vi till nyinspelningarna av de gamla låtarna. Ljudkvaliteten och produktionen har förbättrats mycket, men det är ganska oviktigt i mina öron; en del av charmen har försvunnit, och Dirk har som sagt inte riktigt samma sångröst som förr. (Jag erkänner att han aldrig varit någon skönsångare, och att hans traditionella väsande passar bra i hans mer industriella inspelningar.) Hans engelska uttal har dock blivit lite bättre: traditionellt har han haft svårt att uttala [ð] och [θ], som oftast blivit [d] och [t]. Nu hör man (vilket också kan bero på det förbättrade ljudet) att textraden i "So Obvious" inte lyder "looking at the dead we've never seen before", utan "looking at the things"...
Något för inbitna fans, komplettister och folk som störs av det halvdassiga ljudet på kassetterna. Låtarna är ju trots allt klassisk undergroundsynthpop, och även om jag knappast vill klassa det här som en oumbärlig utgåva är det inte alls dåligt, men jag skulle ändå hellre rekommendera samlingen Lost/Found, om ni lyckas hitta den.

Dirk har för övrigt en tydlig tendens att återanvända låttexter. En mycket brötigare version av "So Hard" finns med på hans första album som Dive, och "Touch Your Skin" blev senare omarbetad till en Klinik-låt – båda dessa är dock så pass omgjorda musikaliskt att man knappast kan kalla dem för nyinspelningar av samma låtar. "Suffer in Silence" har bara titeln gemensamt i Absolute Body Controls och Kliniks inspelningar, medan Kliniklåten "Power of Passion" från den spanska mini-LP:n Walking with Shadows fick ny musik av Ivan Iusco och hamnade på samlingen No Pain – No Game. "Final Report", å sin sida, låter nästan exakt likadan hos Dive och Absolute Body Control. Mer grundligt än så orkar jag inte gå igenom saker just nu.

KÖPA:
Hot Stuff | eMusic | iTunes

Man kunde tänka sig att den här nya aktiviteten i längden innebär att Dive, Sonar och Monolith (och Dirks av-och-till-medverkan i The Klinik) sätts på undantag, men konsertkalendariet ger faktiskt vid handen att även Dirks tre andra band är aktiva i någon form. Vi får väl se vad som händer.

VIDEO:

"Automatic" live på BIM Festival i Antwerpen, december 2006.

---

¹Jag föredrar att använda hela namnet istället för "ABC", även om risken att förväxla Dirk Ivens och Martin Fry torde vara minimal. Fast det vore ju fantastiskt att se Dirk i guldlamékostym...

[Uppdatering 2010-02-10: Fixade trasiga länkar till bilder.]