I början av 1980-talet hade Alexander Jakovlev, då sångare och bassist i bandet Otvetnij Tjaj, redan börjat experimentera med elektroniska instrument i sin delvis improviserade hemstudio, vilken bland annat bestod av en Jupiter 204-bandare samt en konverterad inspelningsapparat byggd av delar av en gammal bandare, samt en dokumentförstörare. Synthinfluenserna fanns där redan i form av Jean-Michel Jarre, Kraftwerk och Depeche Mode med flera, och när Otvetnij Tjaj splittrades 1985, var det självklart att Jakovlevs nästa band skulle bli ett elektroniskt projekt.
Även trummisen Andrej Kohaev, gammal vän och bandkollega från Otvetnij Tjaj, fann tanken på elektronisk musik mycket intressant och anslöt sig således till Jakovlevs nya projekt. Duon tillbringade sedan nära ett år sökande efter fler bandmedlemmar, och 1986 kom sättningen äntligen att kompletteras av keyboardisterna Valerij Vasko och Leonid Velitjkovskij. Biokonstruktor var ett faktum.
Debuten ägde rum under en audition hos Rok-Laboratorii (Rocklaboratoriet – en offentlig organisation som mellan 1986 och 1989 verkade för att samordna, eller rättare sagt kontrollera, den populärmusikaliska verksamheten i Moskva, genom bl.a. festivaler.) Samma år (1986) mottog Biokonstruktor priset för ”mest originella akt” på en festival arrangerad av tidningen Moskovskij Komsomolets och nu började gruppen även turnera aktivt, först i Moskva och sedan i övriga Ryssland; konserter som ofta avslutades med föreläsningar om elektronisk musik.
1987 släpptes den första upplagan av Biokonstruktors enda album – Tantsy Po Video (”Dansa på video”), det vill säga fem låtar på en split-LP med gruppen Protjaj Molodost (den fullständiga versionen, innehållande 13 spår, släpptes 1994 genom ZeKo Records). Texterna skrevs av Andrej Bondarenko, en gammal vän till Alexander Jakovlev, och var av djup, ofta filosofisk, innebörd som aktivt ifrågasatte den vardagliga samtiden, skildrande människors sätt att leva och avsaknaden av en själfull tillvaro. Således kompletterade texterna på ett trovärdigt sätt musiken, vilken för det mesta innebar dystra, men ändå vackra, melodier i vad som kan beskrivas som ett burkigt och metalliskt sound, vilket i sin tur mycket riktigt rättfärdigar namnet Biokonstruktor.
Budskapet som framfördes genom texterna var naturligtvis också precis det budskap som gruppen ville nå ut med: harmoni, skönhet och en påminnelse om att var och en har förmågan att skapa sin egen värld. Applicerat på Biokonstruktor, vilka i samtidens ryska populärkultur fortfarande skilde sig från mängden av unga, entusiastiska band, refererade Jakovlev till bröderna Strugatskij (författare till bland annat Picknick vid vägkanten) genom att citera:
”’Författare och fantasier skapar världar’. Vi skapar vår egen värld. Vi hoppar inte runt på scen och beter oss som apor. Jag fördömer inga estetiska former; vi har bara ett annat mål. Vi vill bara presentera alla för vår musik och bjuda in folk till att lära känna vad vi är. ”
och lite mer utförligt under en intervju i samband med DK Gorbunova-festivalen i juni 1987:
” Vi vill att människor för ett tag ska glömma sina små problem och gräl, se på sina liv och hela tillvaron här i världen lite grann på avstånd som invånare i universum och inse att det finns så mycket problem i världen att vi förlorar känslan för det väsentliga i livet. Världen är enormt stor, den avgränsas inte av väggarna i din lägenhet. Vi tror att vår musik kan få människor att vidga sina tankebanor."
Kanske var det frekventa turnerandet och de många konserterna som begränsade Biokonstruktors tid i studion. Under gruppens mest aktiva period var de ofta dubbelbokade till att hålla konserter i två olika städer samtidigt. Detta löstes vanligen genom att bandmedlemmarna helt enkelt delade upp sig och for till var sin scen.
Av skäl som skall få förbli osagda, kunde Valerij Vasko inte längre fortsätta med det intensiva turnerandet och lämnade således gruppen 1989.
Att ingenting hände på releasefronten ledde så småningom till att Biokonstruktor förlorade många av sina ursprungliga 
fans, men trots att det föreföll som om gruppens verksamhet vid denna tidpunkt bestod av idel konserter och turnéer förekom även viss skapandeaktivitet: Tillsammans hade Alexander Jakovlev och Leonid Velitjkovskij sidoprojektet Pop-kombinat (”Popfabriken”) där de experimenterade med mer lättillgänglig musik. Velitjkovskijs opportunistiska tendenser hade börjat yttra sig och ett album med Pop-kombinat släpptes. Det hela blev dock ett fiasko och refererades till som ”en olycka och ett av musikhistoriens största misstag”. Likväl var det viktigt att gå vidare efter denna näsbränna, men medan Jakovlev slet sitt hår över uppbyggnaden av den teknoromantiska fortsättningen på Biokonstruktor, började Velitjkovskij alltmer att flirta med sitt långtida intresse för diskopop. Han påbörjade ett anonymt samarbete med gruppen Stars och någonstans här lades grunden till motsättningarna Jakovlev och Velitjkovskij emellan, vilka snabbt ledde till gruppens upplösning.
Biokonstruktor splittrades 1990 men sagan slutar inte där.
Fortsättning följer…
Bilder, från överst t.v till nederst t.h:
- Biokonstruktor: Andrej Kochaev, Leonid Velitjovskij, Alexander Jakovlev, Valerij Vasko
- Otvetnij Tjaj med Andrej Kochaev på trummor (längst bak) och Alexander Jakovlev på bas (längst till höger)
- Oidentifierat singelomslag
- Biokonstruktor: V. Vasko, L. Velitjovskij, A. Jakovlev, A. Kochaev
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-804752-1220223051.jpeg.jpg)
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-1356729-1212434569.jpeg.jpg)
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-545137-1368263749-1059.jpeg.jpg)
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-830305-1475123818-1771.jpeg.jpg)
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-2126037-1338988408-9836.jpeg.jpg)
