Konserthöst

Efter en mycket trevlig konsertvår och -sommar (jag har sett Jean-Michel Jarre, Einstürzende Neubauten, Yazoo och bob hund) verkar hösten och vintern bli nästan lika lovande. 30 november kommer The Residents (första Sverigespelningen sedan 1988 eller så) till Kägelbanan, och några dagar senare spelar Ladytron på Debaser Medis. Det här blir kul!


Jag har ännu inte kunnat bekräfta att Klinik och DAF spelar på Tinitus eftersom deras webbplats för tillfället är nere. Dock verkar det misstänkt att Dirk Ivens DJ:ar på en festival i Wrocław samma kväll, så det är någon komponent av datum och bandlista som inte stämmer: antingen är Tinitus inte 8 november, eller så är DJ-spelningen i Polen inställd och de har inte hunnit rätta uppgifterna än, eller så kommer Klinik som Marc Verhaeghens soloprojekt, eller så (vilket ter sig som det minst sannolika alternativet) menar de det svenska Klinik, sedermera Salaligan. Jag väntar med spänning.

Clock DVA

ClockDVA ska släppa nytt material! Jubel!

bob hund på Popagandafestivalen, 30 augusti 2008

"STOCK-HOLM. ÄR NI BE-REDDA? UNG-DOM-AR. NU JÄV-LAR."

Jag vet inte om det är bandets erkända Kraftwerkinfluenser som visar sig, men den syntetiserade rösten som går i en slinga under några minuter innan bandet går på får mig att tänka "MEINE DAMEN UND HERREN, LADIES AND GENTLEMEN..." Det är första gången jag ser bob hund sedan Gröna Lund maj 2000 (även om jag sett Bergman Rock under tiden), och jag märker på publiken att åren gått; vissa av de runt mig hade antagligen inte ens lärt sig läsa när jag såg dem första gången, på den tiden jag fortfarande bodde i Gävle.

Efter detta intro kommer bandet in på scenen och kastar sig huvudstupa in i en ny låt, som jag förstår har arbetsnamnet "Fantastiskt". Thomas är lika vild som någonsin, i vit ögonmask, pärlhalsband, långa handskar och med ett vitt paraply (som han inom några minuter krossar mot scengolvet som om det vore en gitarr), och hans svada är oförändrad när han presenterar Johnny Essing som "mannen som satt sin sista potatis i system". (Jag minns när han klättrade i taket på Kalmar nation i Uppsala, eller när han gick balansgång på kravallstaketet på Sten Sture. Jag stod längst fram och fick fantastiska bilder den gången, som jag väl borde skanna in vilket år som helst.)

Jag som närmar mig 35 börjar bli bekväm av mig, och flyttar mig raskt ut mot kanten av folkmassan när alla börjar röja vilt till "Nu är det väl revolution på gång?". (Jag var dessutom dum nog att gå till en utomhusfestival i sandaler. Yay mig.) Tyvärr ser jag inte halv sju av scenen utan att hålla upp kameran på raka armar, men jag hör desto mer. Det låter tight och bra, precis som om de aldrig varit borta, och Thomas vräker ur sig guldkorn som "Jag vill ha min rockmusik som en stekt kyckling: bränd på ena sidan och rå på den andra, och livsfarlig att förtära." Jag lovar mig själv att lyssna igenom deras skivor igen; det var alltför länge sedan sist.




Mitt i alltihop slår det mig vilken underbar låt "Final Solution" är, och vilken lysande försvenskning de har gjort av den. (Och hur uppenbart krautarvet är för den som kan sin NEU!.

Första extranumret är den andra nya låten för kvällen, "Tinnitus i hjärtat", en av de bästa de någonsin gjort, och jag bara står och fånflinar över att bob hund är tillbaka. Det fortsätter jag med tills de går av scenen och festivalarbetarna börjar utrymma området...

LÅTLISTA (så gott jag minns den):
Fantastiskt
Nu är det väl revolution på gång
Skall du hänga med? Nä!
Upp, upp, upp, ner
Dansa efter min pipa
Ett fall och en lösning
Dubbel tvekan
En som stretar emot
Allt på ett kort
Jag rear ut min själ
EXTRANUMMER:
Tinnitus i hjärtat
Det där nya som skulle vara så bra

DN var också där, liksom SvD.