skip to main |
skip to sidebar
Från den eminenta webbserien xkcd:
För egen del tror jag det här är ett bra test. Om hon stannar kvar i min säng när mitt iTunesbibliotek växlar från Barry White till Throbbing Gristle, Jussi Björling eller Bamsesången är det bara att fria; om hon försvinner ut i natten med ett skräckslaget skrik var det inget att satsa på. (Vilket naturligtvis förutsätter att situationen någon gång uppstår. Och när jag ändå håller på att önska mig vill jag ha fred på jorden. Och kanske en ponny.)
Ikväll (fast det hinner säkert bli en ny dag innan jag skrivit klart) är det 10 år sedan Gary Numan spelade på Klubben på Fryshuset. Naturligtvis var jag där; vad fan trodde ni?Efter förbandet Robot (om någon minns dem: ett småputtrigt indiepopband med lite synthslingor av den typen som var på modet i slutet av 90-talet) gick Numan på.
Någonstans i mina gömmor har jag låtlistningen – möjligen Garys egen; den satt fasttejpad på en av monitorhögtalarna – men eftersom jag inte ens vet i vilken av ett dussin kartonger den ligger orkar jag inte gräva fram den nu. Föga förvånande byggde setet i första hand på Exile, men han spelade naturligtvis också många av klassikerna ("Cars", "Are 'Friends' Electric?", "Down in the Park") och ett par överraskningar som "Noise Noise" och "Voix", vill jag minnas.
Nåja. Det var en minnesvärd tillställning, och jag tycker mig också minnas att den direktsändes på webben. (Man Känner Sig Gammal™ när man minns webbsändningar för tio år sedan.)
Alla bilder © Anders Wahlbom 1998. Antagligen borde jag skanna om dem – något år när jag hittar rätt kartong.
2010-02-11: Alla bilder av Anders Wahlbom 1998, släppta under Creative Commons-licensen Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.0 Generisk. Omskannade sedan jag skrev det här inlägget för två år sedan.
Idag fyller Gary Anthony James Webb, mer känd under artistnamnet Gary Numan, 50 år. Ett fyrfaldigt leve!
Jag har sett Numan alla gånger han spelat i Sverige: Fryshuset 1998 och Arvikafestivalen 2001, och vid det sistnämnda tillfället hade jag t.o.m. möjlighet att växla några ord med honom och få ett par autografer. (Vi pratade snabbt om möjligheten att göra en telefon- eller e-postintervju för Prospective, men de planerna rann dessvärre ut i sanden samtidigt som resten av tidningen.) Efter det har det tyvärr inte blivit fler tillfällen, även om jag har varit frestad att flyga till England eller Skottland och se någon av turnéerna. Naturligtvis är inte allt han gjort bra, men vilken artist har en hundraprocentigt gedigen katalog egentligen?
Det blir trots allt en del konserter under april och maj. Jag nämnde Jean-Michel Jarre, och nu har jag också biljetter till Einstürzende Neubauten (Berns, 27 april) och Yazoo (Falconer Salen, Köpenhamn, 26 maj; tågresa och hotellrum bokade). Jag överväger också Nouvelle Vague (Nalen, 11 april). Emotse rapporter!
